lördag 16 november 2013

Tänk klimatsmart: Alla kan inte ta mjölkpaketet längst in

Finns det något mer deprimerande än att se siffror över hur mycket mat vi slänger varje år? Trots alla människor som är utan tillräckligt med mat för att ens säkerställa sin egen överlevnad, trots alla djur och människor som lider i livsmedelsprocessen, trots alla pengar vi lägger på mat som gör att rika människor blir rikare på restens bekostnad, trots att vi har möjlighet att ta tillvara på i princip alla råvaror vi har genom moderna vitvaror, trots att vi kämpar med sopsortering och konsumentmedvetenhet och trots att vi vet så mycket som vi vet om mat och trots att vi har alla möjligheter att planera våra inköp, så blir det bara mer och mer mat som slängs. Jag hade tänkt googla fram några siffror att rabbla här, jag gillar att visa bildligt och tydligt, men det är så deprimerande att se de där siffrorna att det är hårresande. I grund och botten kan alla privatpersoner och företag bli bättre, om alla bara gav sig fan på att ta tillvara på allt man köper hem - vilket borde vara en naturlig tanke - så skulle vi kunna minska svinnet (alltså det som slängs) drastiskt. Jag är skitdålig på det där själv emellanåt, så det här är ingen uppläxning, jag försöker bara sprida en tanke. 

I mataffären funkar det ju såhär att varor fylls på bakifrån i hyllorna. Dagens varor hamnar bakom gårdagens varor så att gårdagens varor säljs före dagens varor och sen när gårdagens varor är slut så kommer man åt dagens varor och nästa dag börjar det om på samma sätt. Det är en nödvändighet och det här förstår nog alla som är vuxna nog att göra sina inköp själv. Men så finns det folk som utnyttjar systemet och gräver efter varorna som finns längst bak, eftersom de är en dag nyare, det märker jag som jobbar i butik varje dag, och det förstör hela balansen i det vi håller på med. Det här är ett väldigt egoistiskt fenomen, om man gör på det här viset så måste man ju anse att man själv är värd lite bättre än alla andra, alla kan inte ta mjölkpaketet längst in för då måste vi alltid slänga all mjölk som kom igår, då skulle ingen butik gå runt ekonomiskt, men några människor tycker ändå att de har rätt att göra så. Jag gör inköpen till mejeriavdelningen i min butik och nästan alltid när vi får slänga varor så beror det på att folk systematiskt har valt att gräva fram produkter som står längre in. Nu är det förstås ingen ekonomisk eller miljömässig katastrof hos mig, för det handlar trots allt inte om några gigantiska mängder och vi säljer ut det mesta som börjar närma sig utgångsdatumet för att slippa slänga något, men totalt sett i Sverige så är det miljoner ton mat som går i spillo på grund av det här beteendet.

Det gäller så mycket annat också förresten, jag hade frukt- och grönt-avdelningen på Maxi när jag arbetade där, och om vi tar bananerna som exempel. Känns det här exemplet igen? Du ska ha några bananer, men du hittar inte den perfekta klasen. Så du hittar en som är egentligen en banan större än vad du vill ha, du bryter av den som ser tråkigast ut fastän det inte är något egentligt fel på den, och lägger tillbaka den bland de andra bananerna. Det kanske inte är just du, men säg grovt räknat att vad femte banankund gör så, och en stor butik säljer banan till tusen kunder om dagen – det är 200 avbrutna, ensamma bananer varje dag, 51.200 bananer på ett år, per stor butik. Och så en viktig följdfråga på det - har du någonsin, någonsin, någonsin sett en enda människa köpa en ensam banan? Jag såg det nog aldrig. De ensamma bananerna hamnade längst ner, blev bruna och slängdes. Varför? Så jäkla onödigt. Om alla bara tänkte lite på detaljerna skulle vi kunna göra allting så mycket bättre. Det är inga uppoffringar, bara nöj dig med gårdagens yoghurt (som ändå håller i typ en månad) och leta en sekund längre bland bananerna så du slipper bryta av en stackare. Jag skulle kunna dra tusen exempel till men jag ska inte tråka ut er. Bara tänk ett steg längre nångång ibland, så gör ni skillnad! 



 










Inga kommentarer: