Tio sekunder av mitt liv

Idag hjälpte jag en kvinna av utländsk härkomst att hitta i affären. Hon bad inte om hjälp, men gick och såg lite ängslig och förvirrad ut, och första gången jag frågade om jag kunde hjälpa henne hitta någonting så viftade hon blygt bort mig efter att ha försökt säga på mycket knagglig svenska vad hon ville köpa. Sen träffade jag på henne igen när jag närmade mig kassan och då frågade jag igen och hon log så glatt och kämpade med sitt inre vokabulär för att få fram "tvätta tallrik" samtidigt som hon gjorde en diskande rörelse. Jag visade henne till diskmedlet och jag märkte att hon blev stolt över sitt eget mod och glad på riktigt av den hjälp jag kunde ge - för en sån liten sak! Tänk vad vi människor kan åstadkomma bara genom att ge tio sekunder av åt liv till någon annan. Och vad mycket de tio sekunderna kan göra för den som verkligen behöver dem - tro nu inte att jag menar att hon inte hade hittat diskmedlet tids nog ändå, utan jag menar den otroliga kraft den här kvinnan tog fram från sig själv för att våga ta den här korta konversationen på svenska med mig. Kanske gav det henne ett lyft av självförtroende för hennes vidare språkinlärande, jag skulle tro att det gjorde ganska stor skillnad för hennes eftermiddag. För mig var det blott tio sekunder av mitt liv - och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att ha spenderat dom på.

Tack förresten alla som stod bakom mig idag när jag tog en livlig skriftlig debatt mot en förmodat invandringsfientlig grupp människor på Facebook. Många som inte kunde själv delta på grund av Facebooks regler skickade uppmuntrande påhälsningar genom SMS och mail, och sa att de tyckte jag gjorde något bra, och jag var stolt över att kanske ha inspirerat någon till att ta kampen i sitt liv. Att bli uppbackad när man tar en sådan strid är helt ovärderligt, för när man ser sig själv vara i minoritet i ett sammanhang där hatiska rasister är majoritet är det lätt att man blir uppgiven och inte orkar. Sverigedemokraterna går som tåget trots att det för varje dag som går framkommer mer och mer vad de egentligen vill göra med vårt vackra, mångkulturella land.

Snart är det jul igen – och döds-heliga "Kalle Anka och hans vänner". Tänk om alla svenskar skulle bry sig lite mindre om bortklippta rasistiska kvarlevor, som förra året, och låta sig inspireras symboliskt av Robin Hood istället. Då skulle Sverige vara så medmänskligt som jag vill att mitt Sverige ska vara.