Första dagen

Vaknar till det numera bekanta ljudet av vinter-OS - men det är också den enda likheten. Förutom att det är kommentatorer som pratar engelska, så hörs storstadens brutala morgontrafik från gatan utanför. Jag har ännu inte varit ute och sett Miami i dagsljus, det var kolsvart när planet med slitna skandinaver klämde ut sitt landningsställ. Smålänningar som vi är, eller, i alla fall jag, så hade vi inte köpt den dyra flygplansmaten, och den lilla sketna mackan och den banan jag och Alen delade på var inte mycket att stå sig på under den tio timmar långa flighten. Jag hade startat min resedag 24 timmar tidigare och det kändes verkligen i kroppen. Således var vi utsvultna och dödströtta när vi kom fram till hostellet. 

Av någon anledning, fortfarande lite oklart varför, så tilldelades Christopher och jag en lägenhet med fyra dubbelsängar. Priset var dessutom betydligt högre än avtalat innan, men det var bara att gilla läget. Och rummet var okej på alla sätt utom ett; en extrem stank av marijiana. Helt galet, vi kunde knappt andas och fläkten i rummet låter mer än den verkar kan jag lova! Vi flydde ut i natten för att hitta mat till våra skrikande magar, och vi hamnade på en klassisk amerikansk diner, precis som i filmerna, med bås och servitriser med skrivblock i högsta hugg!

Vi tog varsen stor burgare, och tillhörande pommestallrik. Jag fick i mig hela burgaren, Alen misslyckades med dito, det var helt galna portioner trots vår svultenhet. Vi var helt förstörda så vi betalade bruklig dricks och gick bara hem och däckade. Och nu vaknade vi till curling. Dags att ta sig ut och se vad USA har att säga :)