Kycklingvingar

I en liten stad längs den amerikanska östkusten, Fort Piers, hade Christopher en vän som vi bodde hos en natt. De tog ut oss på en klassisk amerikansk familjerestaurang med en trubadur som fick så lite uppmärksamhet att han funderade på att gå hem och tv-apparater med amerikansk fotboll, färgglada servitriser och givetvis - massiva portioner. Kycklingen sades vara en specialitet så vi tog en kycklingsallad och varsen bricka med kycklingvingar. Jag vet inte hur de genmanipulerar fåglar i det här landet eller vad de har i marinaden, men... det var inte en måltid, det var en upplevelse. Hade ingen aning om att kycklingvingar kunde vara så JÄVLA goda, för att säga det som det kändes. Kycklingsalladen var också den godaste jag haft men vingarna alltså... Jag kan inte komma över det, jag kommer aldrig kunna se på mat likadant efter det här. Och jag vet inte när det kommer sluta vattnas i munnen på mig. Om nånsin. Det var kanske lika mycket en förbannelse som en välsignelse att ha ätit där :)