lördag 22 februari 2014

Kennet Andersson

Igår när vi satt och åt flottiga amerikanska coleslaw-baguetter - som man av någon anledning får en tallrik pommes till - på en restaurang längs strandpromenaden i Miami Beach, gick en amerikansk svart högst förvirrad man förbi oss och skrek ut Kennet Anderssons namn. Ja, Kennet Andersson, den svenska landslagsspelaren som var aktivast i början på nittiotalet. Jag borde inte ha frågat, men jag kunde inte låta bli och då fick jag en lång extremt entusiastisk utläggning om varför "Kennet Andersson is the greatest superstar that the sport of soccer has ever seen". Jag minns inte så mycket av Kennets personlighet eller spelstil, kunde det verkligen stämma? Var han SÅ bra att hysteriska mörka män i södra USA går och spontanhyllar hyllar honom fortfarande? Jag ska fasen hem och googla detta! Förmodligen var det ett sätt att få lite uppmärksamhet i ett turistområde med mycket svenskar, eventuellt i syfte att kunna langa knark. Vi har sett många exempel på såna konstiga öppningafraser som sedan leder till att man får ett kampanjpris på rökherroin. Men ni kan vara lugna, Christopher och jag tackar alltid nej! :) Däremot var vi i stadsdelen Little Havana - en inte så lyckosam stadsdel på fastlandet söder om centrala Miami, där ingen kunde prata annat än spanska och husen såg ut som i trashiga amerikanska filmer - för att äta kubansk mat och delade en efterföljande kubansk cigarr. "When in Rome..." som man säger. Men några halsbloss blev det inte tal om, vi ville bara känna oss lite kubanska för en stund :)



Inga kommentarer: