söndag 31 juli 2011

Att ge en mördare vad han vill ha

Idag vet alla svenskar och norrmän vem Anders Behring Breivik är. Alla danskar, finnar, tyskar, britter och holländare med, och alla andra i världen kan läsa varje minsta detalj om honom på nyhetssidorna världen över. Expressen vill gärna att jag ska veta varför han mördade alla de där ungdomarna i Oslos skärgård och vad han tycker om ditten och datten, alla kvällstidningar ger Anders Behring Brejvik exakt det han vill ha: uppmärksamhet. Han mördade folk för att få sprida sitt 1500 sidor långa manifest. Och hur vill Aftonbladet, Kvällsposten och Expressen välja att hylla de som dog? Genom att sida efter sida efter sida i sina tidningar ge mördaren precis det han vill - de publicerar manifestet ord för ord, dag ut och dag in. Det är för jävligt! Den här terroristen, mördaren, han borde diskret föras in i tystnaden, förbli identitetslös, inte få ett enda dugg uppmärksamhet och sen spärras in för resten av sitt liv.

Han visste att ingen skulle bry sig ett skit om hans manifest när han var en vanlig dödlig. Ingen skulle vara intresserad av hans muslimhat, inte på någon större skala i alla fall, han skulle inte kunna inspirera folk att tycka som honom och han skulle absolut inte sprida det politiska hat han kände till miljoners miljoner människor. Sen mördade han nästan hundra personer - och belönades med att få sina åsikter publicerade för hela världen att läsa, tidningarna bokstavligt talat trycker upp hans tankar i ansiktet på mig varje dag.

Var och en av offren fick fyra kubikcentimeters utrymme i Aftonbladet häromdagen. Mördaren har fått 160 uppslag av samma tidning sen det hände. Mördaren ville tysta arbetarpartiet och hindra dem från att utveckla nya starka ledare. Hittills har jag inte sett en enda av de unga starka politikernas tankar publicerade. Deras åsikter är tystade. Mördarens åsikter hörs om och om igen, nästan som i ett mantra i mediasuset. Kvällstidningsjournalistiken brukar vara extraordinärt oetisk, men den här veckan har jag verkligen skämts varje gång jag öppnat en tidning, nästan. Det är riktigt uselt.

Inga kommentarer: