På resande fot

Utifrån ett rent objektivt perspektiv kan jag förstå hur de flesta inte skulle kunna uppskatta min resa idag. Det är det värsta regnet jag sett och jag har tre timmar kvar till destinationen, Helsingborg. Där väntas om möjligt ännu mer regn till utomhuskonserten jag ska på, och sen återstår bara fyra timmars minst lika jobbig körning hem igen, lagom tills mitt arbetspass börjar. Jag inser att ingen vill byta sits med mig, jag inser det, men det kittlar i magen när jag pepplyssnar kvällens låtar i pappas bilstereo. Folk har uttryckt sin förvåning över att jag åker själv på en spelning på andra sidan Sverige, men vad är egentligen ett resesällskap under en Morrisseykonsert annat än ett distraktionsmoment? :)