Är det värt 416 kronor i månaden? Nej.

Måndagar jobbar jag kväll. Åtminstone så sent att jag missar Kalmar FF-matcherna som nästan alltid spelas på måndagar. Jag har försökt att lösa det här på olika sätt, antingen att jag hastar hem och ser sista halvtimmen lajv, eller att jag inväntar reprisen som visas vid tio. Jag lyckas inget vidare med någondera. Jag brukar gå på helspänn och undvika mänsklig kontakt i den mån det går, för att inte få råka höra resultatet. Svarar inte i telefonen, läser inga SMS, loggar inte in på Facebook. Första måndagsmatchen tidigare i vår avslöjade en intet ont anande arbetskamrat hur det hade gått. Andra gången råkade morsan spotta ur sig att de hade vunnit innan jag hann säga att jag skulle se matchen i efterhand. Tredje gången fick jag ett vinnarmail från Svenska spel som gratulerade till vinsten. Förra året råkade jag sätta på P4 på vägen hem från jobbet exakt när resultatet utropades minst tre gånger, och råkade se resultaten på de sociala medierna åtminstone lika gånger. I år ska jag ha lite bättre disciplin. Jag betalar ändå 416 kronor i månaden för att få se de här matcherna på TV.

Så igår var det dags igen. Matchen borta mot Örebro började klockan sju, jag slutade klockan åtta. Jag orkade inte stressa hem för att se sista tjugo, så jag bestämde mig för att isolera mig fram till reprisen vid tio. När jag kom hem höll matchen fortfarande på så jag försökte hitta på något annat att göra än att sätta mig vid TVn, men jag vågade inte närma mig datorn eller ens snegla på telefonen. Så då kom jag på att jag kunde dra ut och springa lite. Det var ganska exakt en timme och tio minuter tills matchen skulle börja, och jag räknar med att i vanlig ordning springa en timme och duscha i tio minuter, det skulle bli helt perfekt. Då kunde jag ju OMÖJLIGEN få reda på resultatet, tänkte jag. Kände mig riktigt nöjd när jag sprang ut, men lyckan blev självklart inte långvarig. Jag lyckades förstås sjabbla igen.

Inte på det vanliga sättet dock, jag fick inte reda på resultatet - alltid något. Jag hade varit ute ungefär en halvtimme, borta vid nya arenan och skulle vända hemåt igen. Jag sprang över viadukten vid motorvägen när jag plötsligt fick syn på en stor reklamskylt; "DÄCK SKIFTE 150 kronor" stod det, med ungefär en meters särskrivning i ordet däckskifte och jag kunde inte sluta blänga på den. Jag avskyr särskrivningar och är det någonting som stör mig mer än särskrivningar så är det när seriösa företag lägger tusentals kronor på en skylt och ingenstans under skyltproduktionen har någon endaste jävel lyckas komma på hur det enda ordet på skylten ska stavas. Som om inte det var nog, hade jag misslyckats med att sätta på rätt musiklista på mobilen, så i det här skedet hade jag blivit tvungen att lyssna på Philemon Arthurs minst sagt enerverande låt "blomman". Verkligen världens värsta låt att försöka springa till, folk får epilepsianfall för mindre. Dessutom hade jag två spel igång på wordfeud som jag låg under, jag är verkligen inte van att ligga under på det och jag är rätt dålig förlorare och sprang och tänkte på hur jag skulle vända dem. Allt det här ihop med det katastrofala särskrivningen blev helt enkelt för mycket, jag missade helt att kolla vart jag satte fötterna - och trampade snett på en grästuva bredvid cykelvägen. Jag hörde, eller inbillade mig, ett krasande ljud från foten och det gjorde ont så in i Norden! Jag stannade upp och funderade på hur jag nånsin skulle kunna springa hem i det här skicket, jag kunde knappt gå. Samtidigt såg jag hur klockan tickade på, matchen började närma sig, men jag skulle jäklar inte missa den igen, så jag fortsatte jogga trots att det kändes som att någon satt en kniv genom foten. Jag såg förstås helt missbildad ut där jag kom längs vägen, men jag sket i vilket, jag skulle inte missa matchen. Sista biten kändes foten bra igen och jag fick upp ett normalt tempo, men jag låg ändå långt efter tidsplaneringen. Sju minuter över tio kom jag hem. Ni som såg matchen igår vet säkert om att matchens enda mål kom i den sjätte minuten - resten av matchen var en enda lång plåga av missade passningar och en obefintlig offensiv. Jag visste ju dock inte detta vid det här tillfället och var trots allt ganska nöjd, vi ledde ju och jag skulle få se 83 minuter fotboll. I halvtid gick jag och duschade och när jag kom tillbaka till TVn var jag riktigt seg - och somnade typ direkt när jag såg det sömniga spelet på planen. När jag vaknade var matchen slut. Mission: failed.