Barbarerna mot de försvarslösa

När jag var i Spanien besökte jag festivalen i Pamplona, en gatufestival med fest dygnet runt under en veckas tid. Tyvärr av det allt annat än nobla temat, tjurfäktning. Min vän som jag reste med hade det som villkor att hänga med, så jag hade pratat med en person jag lärt känna genom PETA om att delta i demonstrationerna istället. Efter att min vän deltagit i tjurrusningen, där tjurar stressas upp att springa ett lopp och sedan provoceras till att gå till attack, också en vidrig form av underhållning, stod jag i ett hörn av ett torg med några djurvänliga eldsjälar med plakat. Tjurfäktningen är nästan en "nationalsport" i Spanien och protester uppskattas inte av spanjorerna. Det var nästan overkligt att se hur annorlunda människors förhållande till djur var där; femtio tjurar skulle dräpas på arenan i staden under åtta framträdanden och den totala publikmängden uppskattades till 1,5 miljoner människor. Hade ens en enda människa kommit och kollat på djur som dödas på en arena i Sverige? Nej, jag tror knappast det, och det skulle givetvis vara förbjudet. Men i Pamplona i Spanien på gränsen till Frankrike, stod jag så en dag i juli i en minoritet i ett hörn i en stad fylld till bredden av människor som kommit för att se matadorer plåga ihjäl tjurar under folkets jubel. Polisen som fanns på plats var beredd att ryka in ifall konflikt skulle uppstå. - till vårt försvar hade jag utgått ifrån eftersom jag inte kunde spanska. Men vissa män blev så utom sig av ilska mot oss att de gick till fysiskt våld, och efter en stund kom polisen - till deras försvar. Utan att förstå ett ord blev vi inhysta i en buss som körde iväg, jag tänkte, inte ens i den här vansinniga världen kan väl de här barbarerna spärra in oss, för att fredligt försvarat försvarslösa djur? Min vän förklarade för mig att de tänkte köra iväg oss till en plats så långt utanför stan att vi inte skulle ha chans att "göra nåt fuffens" under tjurfäktningarna. Sagt och gjort, jag och tjugotalet andra blev avsläppta vid en bensinmack tjugo minuters bilväg från stan och det var bara att börja traska tillbaka i den sjuka värmen. När vi kom in till staden igen hade jublet tystnat, tjurarna var redan dödade, vi mötte folk som med stora gester berättade hur underbart det hade varit när de stora djuren fallit mot sin död i gruset i arenans mitt. Vi kände oss som förlorare och satte oss på bussen tillbaka till Barcelona i Katalonien, där tjurfäktning som tur är har blivit förbjudet sedan ett år tillbaka. Så det går att göra skillnad! Det måste gå! Men det är en oerhört lång och frustrerande kamp, det har jag förstått nu. Nähepp, nu ska jag skriva ett argt mail till SVT och be dem sluta glorifiera tjurfäktningen i Kalle Anka på julafton :) Folk blev ju vansinniga när man tog bort några sekunders rasism förra året - tänk vad arga de skulle bli om jag fick bort tre minuters djurplågeri :)