Bilprovningen

Imorse när jag skulle på ombesiktning på Bilprovningen var det lång, lång kö. En lapp uppsatt på dörren indikerade att det skulle ta väldigt lång tid innan jag skulle få min Mitsubishi besiktigad. Och den hypernervösa gubben framför mig i kön till anmälningsautomaten gjorde inget för att dämpa den frustration jag kände över att jag nu skulle få spendera hela förmiddagen på denna statliga anläggning. Han tog sån evinnerlig tid på sig att trycka på dataskärmen att jag seriöst funderade på att gå ut och lägga mig att sova i bilen, för varje knapptryck fick han tänka tjugo sekunder. Hela tiden glömde han bort att han skulle trycka på skärmen och började leta efter ett tangentbord - och till viss del hade han väl rätt för det borde verkligen ha funnits ett tangentbord så rysligt okalibrerad som den skärmen var. Tryckte man på en bokstav på skärmen så blev det en helt annan, och det underlättade definitivt inte för den här 70+gubben. När han hade försökt i fem minuter att skriva sitt registreringsnummer gick jag in och medlade mellan honom och datorn och det hela var över på ett kick. Han var nöjd, jag var nöjdare - men nöjdast var nog... tja, ingen var väl egentligen nöjdast, det var en väldigt obekväm situation och någon bilprovning blev det ändå inte eftersom kön sen visade sig vara tre hundra år ungefär. Nytt försök imorgon!