Ett skrik från skogen

Det hördes ett vrål från skogen ikväll. Ett glädjevrål var det och det kom från mig. Jag hade suttit hemma och följt IFK Göteborg-Kalmar FF genom internet, men när Kalmar tappat sin ledning och matchen gick till förlängning kunde jag inte sitta still längre! Nalle tyckte inte mindre om min ide att gå ut bara för att han var ett svepskäl, och jag hade lurarna på med P4 så att jag skulle kunna fortsätta följa dramatiken på Gamla Ullevi.

Mellan en vedervärdig countrylåt och Sveriges radios hyllningsinslag om Sveriges radio fick så till slut sporten en minut. Kalmar anföll på kanten, det gick snabbt. Snett inåt bakåt, Erik Israelsson, mål! Jag kunde inte behärska mig utan vrålade rakt ut! En späd tant som gick några hundra meter bakom mig på den mörka cykelvägen mellan Lindö och Funkabo stannade upp och funderade på att vända och ta en annan väg runt mig, men jag gestikulerade välmenande och hon började stappla framåt igen. Sen när vi gick hemåt gjorde Göteborg mål igen och jag kände mig åter så svag att Nalle nästan fick släpa mig upp för trapporna... Snart fick även grannarna höra mitt tjohoande när Tobias Carlsson nickade in vårt segermål! Nu är jag trött efter en känslomässig berg- och dalbana som nästan resulterade i ett eller tre nervsammanbrott :) Chipp!