Gratisklinik 2011

Av en händelse befann jag mig på ett av världens fattigaste kvinnosjukhus igår. Oroa er inte, Jessica mår bra, det var inte så. Jessica och jag skulle ha ätit middag hos hennes tamilska släktinga, men det blev inställt eftersom dottern hade blivit inlagd på sjukhuset i Colombo. Inlagd på sjukhus, det låter så fint, men ni ska inte tro det var ens i närheten av någonting ni sett.

Innan helgen hade hon kommit dit och vårt besök ägde rum på måndagen, då hade hon suttit på sjukhuset hela helgen. Bokstavligt talat: suttit. En väldigt sliten plaststol hade varit hennes bostad under fyra dagar och fler skulle det bli om inte doktorn kunde komma den dagen, det var högst osäkert. Alla sängar var upptagna och bara de riktigt sjuka hade prioriterats sängplats, och då pratar jag om kvinnor och barn som såg så sjuka ut att jag på riktigt inte kunde se vilka som levde och vilka som var döda. Bleka och smala varenda en och horder av snuskiga sprutor och nålar över hela avdelningen. En del hade kunnat sova på golvet, under vissa sängar hade mattor lagts ut som sängar men den tjugofyratimmars arbetstiden gjorde det omöjligt att ligga bra. De som hade sittplats kände sig också någorlunda prioriterade eftersom lika många sjuka hade ståplats eller satt i tur.

De sjukdomar man inte hade när man kom hit kunde man mycket väl fått när man skrivits ut, och jag såg framför mig kvinnan på vaccinationsavdelningen i Kalmar och hur hon sa att vi inte skulle vistas i farliga miljöer. Ni förstår att jag inte hade hjärta att fotografera där inne förutom den gången Jessicas morbror bad oss ta en bild på Jessica och hans dotter. Skräckscenario i varje enskild säng på vägen ut lämnade ingen oberörd, ett skralt flickebarn i närmast skelettform satt och skakade okontrollerat och äldre kvinnor som hostade sina lungor ur dess fästen. En sådan syn vill jag aldrig mer se, den psykiskt värsta upplevelsen i mitt liv.

Om hoppet är det sista som lämnar människan är det här det händer, om och om varje dag. Att Jessica biologiska mamma dog vid hennes födsel här för, i övermorgon, på dagen tjugo år sedan, känns inte alls långt borta när man sett det vi såg. Det slår mig snarare vilket fantastiskt mirakel det är att Jessica lever, oddsen måste ha varit en på miljonen.