Vykortskriveri

Ikväll har mörkret omfamnat Hikkaduwa med bestämdhet, så Jessica och jag sitter på en mysig hotellterass och producerar vykort. Det är lustigt det här med vykort, första och andra skriver man i ren entusiasm, men sen när man börjar närma sig vykort fem och sex är man redan trött på dem - och då har man ändå lika många kvar.

I vykort vill man ju gärna skriva allt bra man är med om men man har bara en kvadratdecimeter och det är svårt att sammanfatta så många känslor och intryck som vi är med om på så lite yta. Och till de äldre måste man ju skriva stort...