En smula sent

Lite sent men, det här inlägget skrev jag ursprungligen redan på flyget ner hit. Då gick det inte att publicera det så nu, två veckor senare, är det dags :)
___________________________
I förrgår lämnade vi Nalle hos svärmor, det var riktigt tungt att lämna honom men han hade inte gillat klimatet runt ekvatorn nåt vidare. Sedan fick vi både middag och en god natts sömn hos morbror Lars med familj när vi kom upp till Stockholm, som också snällt körde oss till flygplatsen.

Nu är vi verkligen på gång, jag skriver från flygplanet och vi glider längs indiska västkusten ner mot Maldiverna. Jag skulle vilja beskriva hur härligt det ser ut, men vår utsikt skyms av en bred vinge och det är runt femtio minusgrader här uppe. Eventuellt får vi en bensträckare när vi mellanlandar, det hade vi behövt. Att försöka sova i ekonomiklassen är sannerligen ingen lek; armar och ben överallt, och inte blir det bättre när de annars så sympatiska homokillarna framför oss, med matchande frissyrer, skjortor och glasögon, bestämde sig för att luta tillbaka stolarna så att de nära på snuddade vid våra ännu icke solbrända nästippar.

Men Sri Lankan airlines har verkligen gjort allt de kunnat för att få oss att må bra, det började direkt med en kudde och filt, vilka hjältar. Sedan fanns det en skärm i sätet framför med både film och spel, och hur mycket gratis mat och dryck man ville ha typ, i alla fall mycket mer än vi nånsin orkade äta upp. Ingen sån där vanlig måttligt aptitretande micromat det brukar vara på flyg, nej det var riktig indisk mat som snarare såg ut som vanliga lunchlådor man gjort med sig till jobbet ibland - och med färska frukter. Annat var det igår när vi åkte till London med SAS: vars en sketen torr macka med något Coca Cola-plagiat - 150 kronor. Känns svenskt på nåt vis.