Att vara förälder

Jag säger inte att det är lätt att vara förälder, det är nog påfrestande ibland och jag tycker mina päron är snälla, omtänksamma och oftast vettiga människor. Men de lever lite i sitt eget tänk, de vill gärna att jag ska vara som de var när de var i min ålder och när det ska till att bli kritiserad blir jag oftast kritiserad enligt normer från deras uppväxt på sextio-sjuttiotalet, som inte har någonting med mig att göra. Nu skriver jag i ett något ilsket tillstånd eftersom jag just fick ringa återbud till Going, som jag lovat vara fyllechaffis åt, jag fick nämligen ett blankt nej på att låna bilen. "Åka iväg mitt i natten? Så GÖR man bara inte", fick jag höra, och mitt "Alltså, jo, så gör man nuförtiden" bet inte alls på dem. Eftersom jag bäst kritiserar med ironi kommer här en topp fem-lista på hur jag bäst skulle jämföra mammas argument med orimliga händelser hämtade från djurriket:

5. En fisk ropar upp till en fågel, "vad i hela fridens namn ska du göra uppe i luften? det verkar ju meningslöst, kom ner hit och var som folk!"

4. En elefant säger till en ökenråtta, "varför är du så jäkla liten? väx upp, så där kan du inte hålla på!"

3. En hund säger till en räv, "du är ju helt röd! lägg av med det, klart folk vill göra päls av dig!"

2.  "Vadå tugga träd?!", sa vargen till bävern, "Så gör man bara inte!"

1. Krokodilen pratar med kamelen; "Du ska inte gå genom öknen! När jag var liten lekte jag med kottar och jag har varit nykter i fem årtionden nu och färgteven kom först när jag var 25 år gammal! Är inte det argument nog, så tänker jag inte prata mer om den saken!"