KollektHIV

Igår var det beslutsångest i kollektivet. Jag fick i uppgift att köpa nåt till Alen när jag ändå var och handlade. Jag tänkte först att Alen, han äter säkert samma sak som jag. Men sen tyckte jag det skulle vara lite tråkigt att komma hem utan alternativ, så jag köpte en dyr färdigkvalitetspizza och en paket microportion av kyckling med gula kryddor. Väl hemma kom vi snabbt på att man inte ska syssla med såna påhitt som variation och valfrihet. Vi stod som två fån i köket och bara stirrade på förpackningarna. Jag var förstås snäll och lät honom välja, och han var förstås snäll och lät inte mig bestämma att han skulle bestämma, så vi körde fast. Bortemot en halvtimme senare stod vi fortfarande och argumenterade om för och nackdelar med respektive rätt. Alen körde in några dödsstötar och antydde att han hellre ville ha kycklingen, vilket vi båda visste var en lögn, eftersom vi suktat efter förpackningarna så länge att vi redan bestämt oss. Pizzan var stor som ett hus, med tre olika sorters pefferoni och medelhavskryddor och skinka och salami, den såg ut som en miljon dollar. Kycklingen såg visserligen jäkligt god ut på bilden, men vi är ju så pass rutinerade att vi vet att man inte blir mätt på - och därav inte blir lika nöjd av - micromat. Vi var nere för den enda lösningen vi lärt oss på våra kollektivproblem, frånsett Pax som inte var tillämpningsbart efter ett så här långt skede, plus att båda var lite för gentlemanniga för att bestämma själv:

Sten, sax & påse
Jag vann första av tre. Påsen mot saxen. Sylvass kände jag mig, men efter ett par omgångar av pepptalk och oavgjorda händer, kvitterade Alen via en likadan sax mot min påse. Svetten rann... mest för att ugnen nu hade stått på 250 grader i en halvtimme. Sista svingen på den sista omgången tycktes gå i slowmotion... Tänkte att, han tar nog stenen nu, jag kände det på mig. Och fick rätt. Jag stängde inte in mina känslor, jag hurrade och njöt istället och Alen måste kännt sig rätt snopen där han stod med en, visserligen dyrare, men liten portion japanesmat. Men jag bara log. Och sen log jag mer. Och sen gick pizzan ner.