Oxhagens finest

Häromdagen när jag var på stan, sprang jag på tjejen som alla i klassen var galet kära i när vi gick på Oxhagsskolan. Det är över tio år sedan, och sedan högstadiet verkar ingen ha träffat henne, så hon är lite av en myt, jag funderade på om hon verkligen fanns. Men det gjorde hon alltså. Men just för att det är tioårsjubileum, så ska jag göra en bäst-off-lista!

Tio saker man såg på Oxhagsskolan 1992-1998:

Going fastbunden i flaggstången med sina tröjärmar. Det var väl inte så länge, men jag tror han fick ta sig loss själv, vi tyckte det var roligt, och jag tror Going har förlåtit oss, åtminstone sa han ingenting om det igår, eller dagen innan det.

Idrottsläraren Bengt, som spelade Baby Love och Hit the road, Jack varje gympalektion. Två timmar i veckan, 40 veckor per år i sex år, det blir 480 timmar, och 480 timmar motsvarar 20 dygn. Jag tycker dom här låtarna är super, men det lustiga är att jag pratade med Bengan för något år sedan och nämnde att jag tyckte det var kul, men han påstod att han inte kunde påminna sig om att “han hade nåt särskilt band han använde”. Så han är nog gravt senil.

Erik Linde och Mladen vill visa sig märkvärdiga genom att hänga sig utför fönstret på andra våningen. Det gick helt okej för Erik, men när Mladen skulle försöka, och fönsterpinnen han klängde i plötsligt gick av, var det inte mycket annat än att hämta läraren som fick dra upp en skräckslagen Mladen som visste att det här buset skulle ge både ett och två straffvarv runt huset.

Ja, det var den bestraffningen vi hade under lärare Tommy H, att springa straffvarv runt huset. Det spelade ingen roll om det var sommar och sol eller det var tre meter snö, avbröt du någon på en lektion blev det straffvarv. Slamrade du med bänkarna så var det två. Det var hårda bud! :)

Minigolfbana som lekplats. Det här är ju faktiskt rätt sjukt, det året som vi började skolan så byggde dom en riktig lekplats på skolgården. Innan det hade det alltid varit en MINIGOLFBANA. Jag vill inte låta pessimistisk, men hur tänkte dom där? Det kan bara ha varit max halvkul att gå ut och ha rast på samma minigolvbana varje rast i sex år. Räkna två timmar rast om dagen, och det blir Fjorton Veckor kvalitetstid på en minigolfbana. Ändå är det ingen, vad jag vet, som blev golfstjärna från mina hoods. Är inte det konstigt?

Dennis ägde alla kulkastning. Ja, ja, Dennis var kung. När alla andra gick och köpte, eller i flesta fall, stal fina glaskulor på Obs!, gick Dennis till sin farsa och tiggde dankar, som alltså var feta metallkulor. Naturligtvis orubbliga, men vi var gamblers redan på den tiden och det ledde förstås till att Dennis snabbt blev den obestridliga kungen på banan. Sen började vi spela boll istället.

Macarena var låten som alla kunde dansen till. Men det var mest en show. Framåt mellanstadiet uppdagades det att alla killarna i klassen hade utvecklat musiksmak. Själv var jag närmast besatt av Beatles. Mladen och Micke var dom coola killarna som lyssnade på Kiss och Shaggy, Fogge var rockern som lyssnade på Metallica, Dennis var mest framme vid DJn på discona i skolmatsalen och önskade E-type. Alen och de andra tror jag mest hängde på. Inget sådär jätteskämmigt i de jag nämnde där, jag tror att den enda som egentligen ser tillbaka på sin musiksmak på den tiden och skäms, är Going. Han tyckte nämligen att Tupac var bäst i hela världen. Det gör han inte idag.

Citronkolorna på Pressbyrån var det bästa vi visste. Refreshers, som dom officiellt hette, jag vet inte när eller vem som bytte namn på dom, men vi tuggade dom som droger på den tiden. Eftersom farsan lät mig hushålla lite med mina egna pengar rätt tidigt, framstod jag lite som överklasskillen som hade råd att köpa kopiösa mängder. Gissar att det var därför man nu har gulnyanserade tänder istället för elfenbensfärgade. Hehe.

Chansfrågningen gick överstyr när lappsystemet infördes. Inledningsvis frågade man vanligtvis chans genom en kompis, eller om man var riktigt modig vågade man göra det själv. Men sen kom lappsystemet, med kryssrutor. “Ja”, “Nej” och “Kanske” hade man att välja på och det måste ha varit ett tryckeri nånstans som tryckte upp dom här lapparna, framåt femman-sexan tycktes alla ha varit ihop med alla och det rådde chansanarki.

Mladen skriver kärleksdagbok. Det är ett av dom bästa minnen jag har, när han var tillsammans med Lina i sexan och förde journal. Han kan förneka det bäst han vill, jag har ändå hans röda nerklottrade “I love Lina”-dagbok överst i min hylla i perfekt skick. Den ska användas till mutbrott när han blir statsminister ;)