måndag 30 juni 2008

Way Out West

Precis hemkommen från Göteborg, SJ lyckades förstås sjabbla bort en timme, och hela vägen från Alvesta var iPod-batterimätaren röd, jag var livrädd att jag skulle få spendera sista timmen med tystnad, mest eftersom gubben bredvid mig verkade snacksjuk, något som jag inte alls var upplagd för!

Way out west. Blev nästan lite upprörd (som alltid-) när jag läste Markus Larssons krönika idag, om att han tyckte att det varit en av dom bästa festivalerna nånsin, alla kategorier. Jag ska dementera det här i omgångar, jag ska inte skriva en massa recensioner, det är jag på tok för less på, hehe, men jag gör det långa kort:

Förväntningarna var redan klara: Det skulle vara dåligt väder, Regina Spektor skulle tokäga, Moneybrother och Hives skulle vara dom säkra korten, Lily Allen skulle spexa, Mano Chao skulle va sjukt bra, Pogues och Primal Scream skulle göra bort sig, det skulle finnas sjukt dåligt snabbmatssortiment, och Tough Alliance skulle vara högare än hela göteborg tillsammans och sjunga playback.

Det blev EXAKT så, förutom att Lily inte behagade dyka upp och Primal Scream var till och med lite sämre än mina lågt ställda förväntningar. Regina var förstås helt planenligt det grymmaste Göteborg har sett det här året, jag var i nån slags trans och märkte inte ens att det spöregnade förrns jag reagerade på nån kommentar hon gjorde om att alla hade tagit på sig regnställ. Det bästa på hela festivalen - kanske på hela sommaren - var när hon gjorde en cover på "Real Love". Ni vet, den där gamla outgivna John Lennonlåten som resterande Beatlesmedlemmarna gav ut som singel runt sekelskiftet? Det har alltid varit en makalös låt, men den inspelningen "Beatles" gjorde var verkligen en av de sämsta produktionerna nånsin. Nu fick den lite återupprättelse när Regina gjorde den till en sjukt bra låt, som hon gjort till en Lennon-cover-välgörenhetsskiva. Lyssna på den här (http://youtube.com/watch?v=PQm0QlfvWtk)

Och Tough Alliance skulle lira på en för oss alla okänd klubb i hamnen, som var riktigt soft, dom dök upp en timme sent, höga som taken och misslyckades att mima till sina egna playbackspår. Men men, det blev ändå dagens höjdpunkt, sällan har man dansat så mycket! :)

I övrigt så blev jag mäktigt förbannad över tre saker:

1) Ljudvolymen var brutalt dålig. Pinsamt att den där nya lagen om 105 dB fått laga kraft alltså, kan inte fatta hur musiksverige kan gå med på det. Man måste liksom stå längst fram för att få nån som helst live-känsla. Hamnade man nångång långt bak så att man fick nöja sig med att i första hand kolla på TV-skärmen, så kändes det verkligen toklöjligt. Kom igen nu!

2) Att dom har mage att boka sjukt bra live-akter till eftermiddagsprogrammet! Livemusik ska spelas när det är mörkt, möjligen att jag kan godta undantag för halvsofta sing-and-songwriters eller debutanter, och spelningar på inomhusscenen är väl också okej, men att sätta sjukt bra artister vid fyra på eftermiddagen, det är verkligen skamligt. Det var verkligen en familjefestival det här, det var ingen äg-festival, det var femtusen 40+are, alkoholförbud på området, man fick inte ha med sig nåt in och dom sålde visserligen öl, men om man inte ville stå och dricka inne på ett rekorddåligt hak så fick man nöja sig med folköl i mugg för 50:-. Näe, det här är inget sätt att bedriva en ungdomsfestival!

3) Scenerna stod verkligen helt ihopklämda, samtidigt som Telia och Metropol hade två egna DJs som spelade högre än festivalartisterna. Stod man i mitten av området hörde man lite av allting. Det var bara en fördel om man var och kollade på Primal Scream, då lät det till och med bättre...

Slutsatsen blir såhär:
Gillar man all musik där och har planerat att vara inne på området och inte dricka nånting på hela dagen, så visst - det är en utmärkt festival med årets bästa lineup. Men hallå! Det här är inte en festival! Hela grejen med festivalstämningen är ju att man ska kunna gå ifrån och festa mellan de bra artisterna, det ska finnas tjugo kvalitetsmatvagnar, Gula Gubben ska vara där, och det ska finnas möjlighet till upptåg, man ska ha hysteriskt roligt. Det här var inte alls så. Hade inte Linus bott typ fem minuter från området så vet jag inte hur det hade gått, skulle jag stått där i ösregnet hela dagen när det var tre timmar mellan akterna och vara toknykter och läst Telenor-reklamen om och om igen? Näe! Om det nu inte ska vara en "riktig" festival, kan dom väl åtminstone fixa vettiga scenområden och tätare spelningar senare på kvällen.

Nu ska jag plöja färdigt Sopranos och youtuba Manchester City-vinsten. Natti!

Inga kommentarer: