måndag 30 juni 2008

Tänk att få vakna

Imorse slog jag nytt personligt rekord i Snoozning.
Mellan kvart över nio och kvart över elva gick väckarklockan
igång var fjärde minut, och jag tryckte på snoozeknappen
varje gång, tills det att klockan var så pass mycket att jag
precis skulle hinna slänga på mig kläderna, ta en morgonpiss
och gurgla lite listerin, och kasta in mig själv på jobbet i
sista sekunden. I bilen på väg till jobbet filosoferade jag lite
och kom fram till vad problemet är:

Väckarklockor är för jäkla mesiga. Jag har alla väckarklockor
du kan tänka dig:
• Den vanliga klockan, en liten röd grej där man ställer in ungefär när man vill vakna. Det stora problemet med den är att den är så liten att om man blir irriterad på den så är det alldeles för lätt hänt att man slänger den tre meter rakt in i en vägg när man ska toucha återställningsknappen
• Klockradion! Som ser ut att vara hur stabil som helst, men dom aldrig någonsin har bra mottagning, snooze-knappen är så stor att man når den från sju meters avstånd och om man har haft strömavbrott så freakar den och man orkar aldrig ställa in siffrorna igen.
• CD-väckarklockan. Fick en sån där ClasOhlsson-klassiker i julklapp, instruktionsboken var på svenska, kommer inte ihåg om jag avfärdade den utan att ha läst den eller om jag gnydde igenom den och tyckte det var kinesiska, men jag fick aldrig igång den riktigt. Har fortfarande ingen aning om hur den funkar, den ser hur hightech ut som helst.
• PC Alarm Clock - väckarklockan i datorn, man väljer vilken mp3låt man vill vakna till och när. Eftersom jag bara har trial-versionen så funkar den bara vissa dagar, dagar som den själv väljer ut, så den är komplett livsfarlig. Har en Amy Diamondlåt, för jag trodde att om jag vaknade och hörde Amy Diamond skulle jag bli rosenrasande och springa upp och stänga av, och bli pigg under upprusningen, men istället så började jag tycka om den där "welcome to the city" och då sket det sig. Föga motiverande.
Problemlösningen har jag redan kommit på, oroa dig inte, den är
under utveckling. Walt Disney kom ett par steg närmare lösningen
redan i Husvagnssemestern, scenen med Kalle Anka där väckarklockan
blir irriterad och snor Kalles täcke och slår honom med det tills han
motvilligt går upp. Jag tänkte mig istället att när man köpte en
väckarklocka så skulle man på köpet få en motivationscoach.

I TV-reklamen jag ska ha för min nya idé ska Doktor Phil stå bredvid
sängen som ett kompliment till väckarklockan och med psykologiskt
skitsnack i cirklar ska han övertala den sovande personen till att gå upp
och käka frukost istället för att snooza tre gånger. Jag hoppas att
Doktor Phil inte är för dyr bara, som backup har jag bestämt mig för
Jerry Springer. Han ska inte köra så mycket psyksnack, utan köra
lite mer åt pepptalk-hållet. Är man en riktig sjusovare som jag, tänkte
jag mig en lite råare variant med Mr T...

En annan metod jag jobbar på är en tidsinställt värmereglerare inbyggd
i underlakanet, att när klockan ringde, så sjunker temperaturen i
underlakanet till ett par minusgrader. Då skulle nog till och med jag vakna.
Tror jag.

Inga kommentarer: