#1 Jonatan

Det är tidig fredag morgon. Dödsmörkt i vår lamplösa lägenhet sånär som på ljuset från gatan som spirar in svagt mot en tavellös vägg. Gårdagskvällen hade varit coollugn, Alen nattjobbade från tiotiden, Batman gick på norsk teve och jag störde mig inte ens på att det var norska undertexter, Jojje och Jocke satt i andra soffan med sina respektive bärbara datorer. Jonatan hade tagit en kvällsöl och smuttade lite på karlstadproducerad finkel. Jag stängde av teven och slocknade. So far so good.

Vaknar. Inte av mobilklockan. Inte av dörrklockan. Inte av överdrivet sug att skynda mig till jobbet - verkligen inte - och klockan var ändå inte mer än fyra. Det är någon i köket. Kisar lite för att övervinna klistret under ögonlocken, ja det är bestämt någon i köket. En uteslutningsmetod och åtta sekunders kisande senare räknar jag ut att det är Jonatan som är uppe och härjar. Han går omkring planlöst mellan rummet och köket säkert tio gånger, för varje gång blir gångstilen alltmer vertikal. Fyllemummel, skrammel, smällar i dörrar, någon rap. Jag funderar på om han kanske kan ha smuttat lite för mycket på vinet, och mycket riktigt. Full som ett ägg, spatserandes, rotar igenom kylskåpet i jakt på mat. Lönlöst, tänker jag, det finns ju ingen mat! Max ett par kaviatuber, min mango, alens rödbetsburk och lite filmjölk. Precis likadant tänkte Jonatan, fast med lite mer vidsynthet; när jag går upp ett par timmar senare har det tagits en jättetugga på min mango, skivade rödbetsburken är helt länsad sånär som på det rödbetsvatten som ännu droppar ner från kylskåpsdörren, och jag hittade kaviartubslock under handfatet i badrummet. Jonatan låg då däckad sedan ett par timmar i sin säng, där han hamnade efter otaliga försök att skeda med en ovillig Jocke.