Fest og magaroni

Samma visa som senaste bloggen. När Crille springer runt och med sin billigmat-radarvision hittar han en skylt med misstänksamt låg prislapp. Idag var det på norges motsvarighet till Konsum, jag sprang omkring inne i affären och snokade efter mat som faktiskt skulle kunna vara värd pengarna. Eftersom jag var på köttavdelningen så hade jag redan satt stämpeln med mission: impossible på kuveret och skickat iväg - när jag plötsligt ser 500 gram fiskgratäng 9:90 på en skylt. Gnuggar mina ögon, men skylten är kvar. Nyper mig i armen, men vaknar inte upp en halvmeter från sängen som jag skulle gjort om det var en dröm, det här är på riktigt. Kollar i dom andra frysfacken bredvid för att jag tänker att det kanske är nån mystisk norsk annorlunda prismärkning just i den här frysen, men icke! Fryst lax: 80:-, Frysta köttbullar 90:-, Micropizza 200 gram 60:-. Ja det verkade ju som att det faktiskt stämde. Vacklande, med, av situationen, nedsatt balansförmåga, vältrar jag mig fram till förpackningen för att snoka reda på vad det är för fel på den. "Fiskgratäng med torskfilé och makaroner, värmes i ugn 225 grader i 45 minuter". Väl hemma stoppar jag grejen i ugnen, ser redan när jag öppnar förpackningen att det här är dömt, det är en grå kub och jag gissar att det tjocka cementfärgade lagret på toppen möjligtvis är smält ost. Orolig, kallsvettandes, lunkar jag omkring ugnen i cirklar, kollar in varje minut men den förändras inte. Fortfarande samma gråa klump, då och då försöker jag kolla och urskilja vad som är vad i den här smeten, men varje gång jag försöker gissa så tvingas jag gissa på saker jag inte ens skulle vilja mata en gris med. Om det var en snäll kompisgris då, annars skiter jag i vilket. Till slut plingar klockan och jag tar ut den, det stinker i hela köket och jag tycker mig höra någon skrika att jag är likblek i ansiktet, men jag ger inte upp! Lägger fram den på bänken, tar en sked ur lådan, höjer den - och splaff. Som en övermjölad soppa sjunker skeden ner i aliminiumbottnen utan att nudda någonting som skulle kunna liknas vid varken pasta eller fisk - inte fiskkött iallafall, möjligen fjäll. Att kalla koncistensen för grötliknande vore nära, men alltför förolämpande mot gröt. Jag gräver runt en stund, det här locket som jag trodde var ost är nu som murken gammal svamp, jag står och funderar på om det är det som kan vara fiskfilén - när jag stöter på någonting i högra bottnen som skulle kunna vara en makaron? Jag tar upp den och granskar den, visst är den liten, men nog är det en makaron alltid! Sökandet pågick ett par minuter till, och likt till ett fartygsvrak dyker jag ner gång på gång efter kroppar - i det här fallet makaroner. Hittar kanske tre-fyra makaroner till och nånting som skulle kunna vara ett litet finger från något ludet däggdjur. Plågade i mig hela portionen, geggade ner en deciliter peppar för att ta bort smaken av gamla strumpor, sköljde ner med kranvatten och följde upp med en handfull mintsmakande stimoroltuggummin och sköljde ur med listerin i två gånger tio minuter.
Usch. Men ändå, TIO spänn, kanske blir en sån imorgon igen?