Stygga Mygga v. 2.007

Lördagkväll, blå himmel, varmt.
Partytält, sköna människor, kräftor, sprit, musik - allt!
Men där var också vår vän, I-landsproblemet - myggan,
som jag tänkt tillägna dagens blogg.

För hur fascinerande är det inte med konceptet mygg?
Verkligen fantastiskt tragiska varelser. Skulle kunna
strcäka mig till att dem till och med är mer tragiska
än min gamla mattelärare Anders Lind på Stagg, killen
som suckade så mycket att han även var skolans luftkonditionering.
Tillbaka till ämnet: Hälften av dom, alla myggkillarna,
äter ingenting under sin livstid, bara flyger omkring tills
dem blir uppätna, eller tacklar av. Och alla honorna är så
inihelvete blodkåta. Man tror ju att när hon fått sitt käk
så är hon nöjd och sticker hem till morsan, men det gör
hon ju inte, hon stannar kvar och surrar. Igårkväll var jag
nära att knyta en deal med dem, "ni får en minut på er att
suga så mycket ni hinner, sen ska ni härifrån!". Jag höll
min del av avtalet, fick sjuhundra myggbett, men när det
väl kom till kritan, tror ni myggen höll sitt? Nää.
Jävla idioter!

När jag gick längs cykelvägen mellan tegelviken och rinkabyholm igårkväll insåg jag på riktigt hur många mygg det finns, och vilken enormt minimal chans de har. Karlstad Utd har bättre odds mot Barcelona. Nittionio av hundra myggor lär ju aldrig ens träffa på ett däggdjur.
Därför är jag så grymt skeptisk till myggmedel. Jag ska utveckla:
Om jag levde i en värld där en på tusen får chansen att äta biff, jag visste att alla mina gamla polare irrade runt planlöst i skogen och bara väntade på att hungra ihjäl, inte fan skulle jag låta bli att käka en stek jag hittat bara för att den är täckt av en tunnt lager äckligt slem.

Nä igår satt jag och slogs mot dom asen i en timme, suck, hade valt att ha
kortbrallor den fina kvällen till ära och en tunn färgglad skjorta.
Det absolut värsta är när det gått fem minuter och man inte sett en mygga
och man tänker "ah va himla skönt att dom äntligen försvu..." och sen
kommer man på sig själv, och hur jävla naiv man är, och sneglar ner på benet.
Där sitter hela Rinkabyholms myggkår och tömmer mig på allt mitt blod.
- "Nåväl", tänkte jag, "då verkar alkoholen marginellt snabbbare".
Sen gick jag ändå in och dränkte min sportpumaparfym i stanken av myggroll-on,
och samtidigt eliminerade alla chanser att hitta ett vettigt umgänge.

Dö, mygg, för fan, dö.